Först och främst vill jag att Simon ska komma hem, det är därför jag sitter här just nu... Den här stunden skulle kunna vara romantiskt, han och jag hand i hand gå ut över ängarna och värma varandra. Men i stället sitter jag i mitt rum, gråter som en bäbis. Har valle i armarna, hanns varma vita tröja som luktar kärlek och tee ( med honung, man blir väll trött av det?)
Jag har aldrig saknat en människa så här förut, jag känner mig verkligen tomm.., för det är inte förens med honom jag är mig själv. Jag sitter här, och han ligger i en varm säng någonstans i london, men ändå vet jag att jag finns i hanns tankar.
När jag är nära Simon, känner jag mig som ett litet barn på julaftonmorgonen. man springer runt i hela huset och lyser av glädje, lycka och förhoppningar om att det ska bli lika bra som året innan. Det är nemligen så att när jag är nära simon, så är jag alltid glad, men ändå väntar jag på den där lilla kicken som får en att skina mer än solen och polstjärnan tillsammans. När det känns som man blir kär på nytt om och om igen. Och när alla små små små fjärilar bara vill slänga sig ut. Så känns det när simon ler mot mig.
Jag skulle vilja visa för alla er, varända än som kommer läsa detta. Hur otroligt underbart det känns att först gå och lägga sig vid 10 när det är mörkt och inte somna, och bara se allt bli ljusare och ljusare. de är en av de bästa saker jag vet.
Snart är det ljust och jag har igentligen inte alls tid med att vara vaken till 9 i morgon bitti då kanske simon ska logga in på msn, men ändå tänker jag gå ut och gå nu. Så god morgon idijoter! jag har varit vaken längre än vad ni har.
Men min fot har somnat och det är kalt ute, så vi får se hur det blir med att gå ut.
med all min kärlek. //Elin Fredrikson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar